Lilla Frida och jag
(Maggiedudi og jeg)

					SvT: Karl Gerhard
					M:  

I revyer skall det finnas,
en sång att minnas,
nå't seriöst.
Om det saknas denna gången,
det i salongen,
blir lätt nervöst.
För att undgå detta har,
lagt in detta känsliga par.
Som på gamla tider brås,
Vi får väl presentera oss:
	De' är jag och lilla Frida,
	de' är Frida, de'är jag.
	Vi på livets solskens sida,
	tillsammans skrida,
	i helg och vardagslag.
	Såväl bittida som tida,
	både natt och ljusan dag,
	gå vi vid varandras sida,
	lilla Frida och jag.

Varje män'ska här i livet,
bör ha - de' givet, en Frida tös.
Till att hålla uti handen,
när älskogsbranden,
sej släpper lös.
Men förblanda på intet vis,
oss med paret från lilla Paris.
De nu slutas i ryktets famn,
Vi två ha andra efternamn:

	De' är jag och lilla Frida....

Man oss liknat avundsfulla,
vid Bellmans Ulla,
i roccoco.
Men jag tror dock ej att Bellman,
var en så'n snäll man,
som jag ändå.
Ulla sov i sidenpaulun,
Fridas lakan är blott kattun.
Uti ljus och lampors sken,
visar ej Frida sina ben.

	De' är jag och lilla Frida....

- Tillbaka -